Jo, busade lite med vovvsen här hemma i onsdags..... och trillade och bröt foten! Yaaay så smidigt! Uhm...NO!
Vi hade nyss kommit in från vår promenad och jag var tvungen och göra nr 1 på toa (tisselissa för er som inte vet vad det betyder) och vem kommer inte trippandes, efter att ha druckit vatten, om inte Bella med bollen i munnen och vill fortsätta leka även här inne.... Visst, tänkte jag, jag kan väl kasta lite till henne en stund till och det gör jag... men efter ett tag upptäcker jag att hon (och även jag) blir uttråkad... så jag börjar jaga henne istället... DET däremot, är ännu roligare... tycker Bella. Ja, jag med... en stund iaf...
Började med att böja mig ner som jag alltid gör och ge ifrån mig dessa löjliga lätena och prata med bebisröst för det verkar ju alltid få igång alla möjliga sorters hundar haha. Ni vet som när man ska jaga en liten bebis som blir helt uppskruvad och uppspelt (jaja samma sak) av att man ställer sig i "attack-position" med armarna framåt och säger: "Nu kommer jag o taaaaar deeeeeej!!" Iiiihhhhh skriker ungen med förväntansfull min och springer iväg så fort h*n kan och själv så låtsas man helt enkelt inte hinna med hahaha!
Typ så är Bella oxå... så jag tycker ju självklart oxå oftast att det är skitkul att jaga henne. Det skulle dock inte vara sådär super-skitkul så väldigt länge till denna gången... =/
Jag hann en liten uppvärmningsrunda mellan köket -->hallen-->sovrummet-->vardagsrummet... sen om igen en liten bit... sen rundade jag vardagsrumsbordet och överlistade henne på så vis men så ((BAM)) fick hon fatt i bollen igen och låg före mig och DET tänkte jag ju såklart inte tåla =) så jag gaaahhh:ade så mkt jag kunde och sträckte fram händerna som om jag skulle grabba tag i henne och sprang väl lite koko med benen oxå för att se sådär extra skräckinjagande ut och så hann vi ut i hallen precis vid skohyllan.... DÄR halkar jag till... ((KNAAAK)) följt av en jävla massa AJ:ande och skrikande.... (fattar fortfarande inte hur fan jag bar mig åt...) Ja, där bröt jag ju då foten... fast just då trodde jag inte det. Men ont som in i h-e gjorde det kan jag tala om!!!
Iaf... Där låg jag och skrek och tänkte att jag måste ringa nån... men såklart så hade jag ju inte luren på mig... fan!! Det har jag ju alltid annars... Den låg på köksbordet så jag fick hasa mig ut i köket o få ner den från bordet... ringer Martin som blir alldeles ifrån dig över att jag bölar (ja, jag är en mes i såna situationer...hehe) och säger att han kommer om 10 min. (Han är på väg hem från jobb.) Under tiden vet jag inte vad jag ska göra... jag tycker ju så synd om mig själv... NÅN måste ju ömka mig för faaan... så jag ringer Åsa, min käääära syrra, som, när hon svarar, hör att jag snörvlar och säger... hör på detta:
"Jaha? Var är spindeln?!" Va?? Va faaaan?? hahaha.
Jaja, jag förstår henne =)
Men men... Martin kom och tyckte vi skulle åka till akuten men jag vägrade först... trodde inte den var bruten... bara en kraftig stukning, vrickning... inget att åka in för. Men när jag inte kunde resa mig upp eller stödja på foten utan att störtböla så fick jag ge med mig... men vad skulle jag ha för skor på mig?? För jag tänkte minsjäl inte gå ut i slöfser... men det fick jag ju såklart göra... och fick låna Martins kryckor han hade för ett par år sen när han hade en kraftig fotledsinflammation... fanimej tur dom stod i förrådet då =) Kände mig DÖDUM när jag kom haltandes på kryckorna!
3 timmar allt som allt var vi där, vilket jag anser vara väldigt bra för att vara akuten! Sjukskötaren som hde hand om mig innan röntgen var schysst, absolut... men lite smått förvirrad haha. Iaf... han skickade iväg mig på röntgen för jag kunde inte vicka på tårna alls och bilderna visade ju såklart en bruten fot uppe på själva fotryggen. Så nu måste jag gå gipsad i minst 3 veckor och jag hatar det redan!! Är SÅ trött på det!
Efter det ska jag tbx till ortopeden och sen väntar väl sjukgymnastik om jag inte hörde fel.
AJ!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar