...Ja, det hade jag i natt. Eller rolig och rolig... den var nog varken rolig eller (o)rolig haha.
Drömde iaf att jag skulle vara barnvakt åt Charlotte Perrellis söner... (??) Hon skulle ut och gigga på en kryssning nånstans (hon gör ju gig på färjor ibland) och jag trodde av nån konstig anledning att jag skulle hänga med och passa dom PÅ båten. Att jag skulle vara barnvakt åt dom visste jag om sedan innan men hade inte planerat packning eller vad jag skulle ha med osv. Jag minns att jag hade en rosa (???) sån där sportväska dom hade på 80-talet typ (kanske för att jag faktiskt har en sån insåg jag nyss) och i den skulle jag ha allt jag skulle ha med mig. När man drömmer så verkar allt så logiskt på nåt sätt. Allt verkar sammanhängande fastän man vet att det INTE är det.
Det enda jag vet och kommer håg från drömmen är att i och med att jag trodde att jag skulle passa hennes barn på båten och inte hemma (vilket iofs inte hade varit fel det heller hehe) så kände jag ångest över att inte ha planerat min packning bättre och ångest över att jag inte hade några fancy kläder och så... sen helt plötsligt får jag bråttom... nån ropar att Perrelli står i dörren och väntar... *drar efter andan* Whaaat?? Neeej... shit.... jag blir stressad som faaan och bara slänger ihop massa skor (??) Bl.a. så vet jag att det är nåt speciellt med ett par Lanvinskor men inte vilka skor som helst utan ett par SNEAKERS hahaha. För dom som känner mig så är jag nog ingen direkt sneakers-typ och sen tror jag för övrigt inte att Lanvin ens har designat Sneakers :-P
Hursom... uppenbarligen tar det sån tid för mig att packa ihop mina... skor... så Perrelli tröttnar och tar sin bil och drar. Ehh va faaan tänker jag och blir ännu mer stressad och känner mig ledsen och obetydlig för att hon inte väntade. Jag packar vidare så snabbt jag kan och börjar sen springa mot hennes hem för att liksom visa att jag är seriös och så... och då öppnar hon i värsta blåsan och besvikelsen går liksom inte att ta miste på. Hur kunde jag göra så mot henne? Att inte vara färdig när hon kom? T.o.m. personligen, för att hämta mig? Jag vart rent ställd i drömmen och visste inte vad jag skulle säga mer än att jag var ledsen för det. Det måste ha hjälpt för hon släppte in mig och svarade barskt -"Ja, det fick väl gå för denna gången då..."
Huset var nästan bara byggt av glas oxå hahaha. Ehh ok? Och det vet man ju via hennes blogg att det inte är :-) Iaf sen började hon babbla om var olika saker finns (där vart jag TOTALT nollad) och att "vi kommer hem då och då och si och så..." och jag förstår inte riktigt vad hon menar. Jag skulle ju åka med??? Nä... det skulle jag visst inte. Jag var förpassad till huset med ungarna. Jaha... varför packade jag ens då?? tänker jag surt och snarstucket för mig själv... Och varför stressade jag som en jävla gris med min rosa jävla sportväska och SKORNA?? Här inne kan jag ju bara ha morgontofflor!! Sen minns jag bara att jag ser dom åka iväg och that's it haha. Det är säkert fler detaljer men som jag glömt nu som är roliga/av betydelse men det har jag ju som sagt glömt :-) Va ovanligt ;-)
Det är märkligt detta med drömmar. Vad som kan säga oss. Denna drömmen kan ju iofs ha med min avsaknad av planering och rutiner i mitt privatliv att göra. Jag HATAR att planera (såvida det inte är för nåt kul såsom resa eller fest o dyl.) och det slutar ofta med att jag stressar in i det sista vad jag än ska göra.. Och jag hatar även rutiner. Fast de kan jag acceptera lite mer eftersom jag vet att jag både behöver och mår bra av dom. Men planering?? Blääää.
Men men... man får kanske börja ta till sig infon som kommer smygande på nätterna och göra nåt bra av det? :-)
/♥♡Caroline♡♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar