Sitter här och kollar lite på internet om olika utbildningar. Börjar bli
REDIGT trött på att inte ha nåt jobb och då jag nu sist jag var hos min handläggare på AMS, kom vi överens om att jag
INTE skulle söka några ekonomijobb då det var väldans uppenbart att det inte var det jag ville, utan istället skulle fokusera på att få ett jobb eller komma närmare ett, inom resebranchen där jag faktiskt skulle kunna tänka mig jobba. Men så ställde jag mig frågan...
ska jag utbilda mig istället?? Men jag vet inte! Vad vill jag? Vad vill jag inte? Ja, ett som är säkert att jag INTE vill är ju att jobba med ekonomi! Fy katten säger jag bara!! HUR i HELA världen kan NÅGON tycka att det är KUL??? Jag fattar inte?!
Anyway... jag är inne lite på detta med musik. Men i dom utbildningarna, av vad jag förstår, så ingår det instrumentspelning. Och jag vill inte det. Mitt verktyg är rösten. Sången. Skulle dock vara kul att lära sig spela piano. Som min bror!! Jisses!!
Robert Wells - släng dig i väggen säger jag bara!!! Men jag har inte den sortens musiktalang i mig. Och inte tålamodet heller. Min bror är självlärd när det gäller piano. Han är både singer/songwriter/composer eller vad man nu kan säga. Och jag? Vad är jag? Singer/Songwriter kan jag tyvärr inte kalla mig för jag kan inte spela instrument. Gitarr hade varit jädrans kul att kunna. Men mina fingrar e för stela. Tror jag iaf. Spelade fiol när jag var mindre men... jag har kommit ifrån det nu. Tappade intresset totalt pga en totalt jävla pantad lärare som skällde på oss barn så fort vi spelade en not fel. Det är oxå ett problem. Jag kan inte läsa noter! Jag gör min grej på gehör. Men men.... det går ju att lära sig. Dock så e jag ingen teoretiker utan mer en praktiker och memorerar hellre andrastämmor på en sång än bara läser noterna direkt, live så att säga.....
Men nu kommer jag ifrån ämnet lite här. Jag vette fan vad jag vill hitta på?! Börjar känna mig lite sådär smått meningslös som bara har en gymnasieutbildning i bagaget på nåt jag inte ens vill jobba med! Kanske dags att tänka om och skola om sig.
Men till vad??? Ska jag vara ärlig så har jag tänkt mkt på att försöka varva studier med att kanske försöka kämpa lite med reklamfilmer och såna grejer. Men....
1. Då måste jag först och främst se till att bruka allvar med tränandet. Dels för att det antagligen kommer bli påfrestande att springa på såna auditions. (Om dom nu finns nånstans här i närheten vill säga.) Bara känner att jag måste börjar nånstans. Kan inte fortsätta med detta meningslösa levernet jag gjort nu så länge. Och dels för att det antagligen är lättare om man är vältränad, smal och man har har större valmöjligheter då.... typ....rätta mig om jag har fel!! Känns ju verkligen så iaf...
2. Det är SKITSVÅRT! Tror kanske inte jag har varken psyke eller tålamod till det. Men vet ju ej än så....
3. Jag börjar komma till åren. Blir 26 nu den siste augusti!! (Är jag för sent ute?)
4. Har jag ork till detta? Vågar jag?
Har massa tankar som flaxar runt i hjärnan på mig.
Samtidigt som jag kan känna att jag vill ha ett tryggt jobb där jag inte utsätter mig för onödiga psykiska påfrestningar så känner jag samtidigt att jag kanske behöver det för att växa som person. Samma sak om jag skulle ge mig på att bli reseledare eller flygvärdinna som jag oxå är inne lite på.... då står man oxå inför människor och ska ev. prata eller visa nåt osv. Så hur jag än vrider och vänder på mig så känner jag mig fast. Låst. Det "trygga" yrket som inte ger mig psykiska påfrestningar... vill jag inte jobba med. Det som jag verkligen VILL göra och som jag mer eller mindre drömmer om... det skrämmer mig nåt så enormt men ändå dras jag till det?! Fan vad konstigt. Förskollärare då? Barnskötare? Jo visst.... det hade jag väl oxå kunnat jobba som men... för det krävs lång utbildning och då får jag läsa upp massa ämnen på Komvux eftersom jag valde en helt annan inriktning i gymnasiet. Sen så tror jag att jag kanske hade tröttnat på det oxå efter nåt år??
*suck*
HJÄÄÄÄLP!!!
Får spel på detta!!! Nån som har tips på nåt så tas dom tacksamt emot!!
